Har du läst någon bok som du inte kan bestämma dig för om du gillar eller inte? För mig är Never let me go av Kazuo Ishiguro just en sån. Redan de första sidorna när huvudpersonen Kathy börjar sin berättelse om sin och sina kamraters uppväxt på en engelsk internatskola får jag en liten kall kår längs ryggraden. Skolan är inget annat än en föreberedelse på det som oundvikligen kommer att ske. Barnen är kloner framtagna för organdonation, men trots vetskapen om det hemska öde som väntar finns ett skrämmande lugn hos dem. Hur kan en människa bara acceptera ett sånt öde är frågan som fångar mitt intresse och jag gillar verkligen första halvan av boken. Men sen tappar jag intresset litegrann, väntar på att boken kanske ska ta en ny vändning. Men det gör den inte, så den där kalla kåren rinner bort och jag börjar nästan känna mig lika passiv som personerna i boken. Det kanske var det som var meningen? Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
I bokhyllan
Har du läst någon bok som du inte kan bestämma dig för om du gillar eller inte? För mig är Never let me go av Kazuo Ishiguro just en sån. Redan de första sidorna när huvudpersonen Kathy börjar sin berättelse om sin och sina kamraters uppväxt på en engelsk internatskola får jag en liten kall kår längs ryggraden. Skolan är inget annat än en föreberedelse på det som oundvikligen kommer att ske. Barnen är kloner framtagna för organdonation, men trots vetskapen om det hemska öde som väntar finns ett skrämmande lugn hos dem. Hur kan en människa bara acceptera ett sånt öde är frågan som fångar mitt intresse och jag gillar verkligen första halvan av boken. Men sen tappar jag intresset litegrann, väntar på att boken kanske ska ta en ny vändning. Men det gör den inte, så den där kalla kåren rinner bort och jag börjar nästan känna mig lika passiv som personerna i boken. Det kanske var det som var meningen? Nja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har läst den boken och tyckte den var mycket obehaglig. Var tvungen att leta fram vad jag skrev på bloggen om den:
"Känslan i boken är besynnerlig, språket var poetiskt och kliniskt på samma gång men gav mig en obehaglig känsla av att drukna. Det låter konstigt men jag kan inte förklara det på annat sätt. Jag är glad att jag har läst ut den..."
Så vi tycker nog ganska lika. :)
kram
Ja jag tror vi är inne på ungefär samma spår. En sak är säker, jag kommer nog inte läsa om den i alla fall. Kram :)
Javisst, jag har hållt på med Vredens druvor av Steinbeck sen...höstas? Läser ett par sidor, väntar ett par dar. Läser 20 sidor, väntar 2 månader!!! Den är så full av beskrivningar av allt och alla att det inte händer så mycket. Fast ändå är den ju bra...Eller?
Hmm låter som en tung bok. Jag har hittat en för mig ny grej på näte som kallas bookcrossing, det började med att jag hittade boken:Kapten Corellis mandolin i brunnshuset. På boken står en etikett med ett id nr som gör att jag kan kolla var den kommer ifrån, vilka som läst den o.s.v
När jag läst den så lämnar jag den bara på ett nytt ställe för någon att hitta och skriver på min sida på www.bookcrossing.com vart boken finns, vad jag tyckte och så. man kan ochså kolla vart det ligger fler böcker. Lite kul tyckte jag så nu läser jag för full fart. Kul va :) Ha en fin dag, kram Zanna
Hej.
Ja jag gillade inte heller den boken speciellt vad skulle den vara bra för?Inget framkallade bar en del obehag och själva språket så rent,
Näe den lämnar inga bra vibbar hos mig
Skicka en kommentar